Ångan har ju varit uppe gällande att rapportera lite av det jag läser, så jag hakar på med några till som jag läst i år.

Ers majestäts olycklige Kurt. Visst, jag har hört den där storyn om varför Kungens Kurva fått sitt namn. Och här är den historien i sin helhet. Kurt Haijbys relation med Gustaf V. Fast mest om Kurt och hans diverse äventyr. Huvuddragen är sanna, detaljerna påhittade. Det är viktigt att ha i bakhuvudet att handpåläggning är gjort för storyn. Som finns att läsa om bara du googlar. Min kollega Petter gav mig boken innan jul och det är jag glad för. Även om vissa recensenter vill säga att den inte är helt sanningsenlig så gör det ingen, man vet ju det!

Sophies historia är en snygg berättelse när nutid binds ihop med dåtid. Hundra år och en tavla. Det jag tog med mig mest från den här är att jag tyckte författaren skildrade krigets vardag på ett sätt som gjorde att jag fick svårt att sova. Den stora hopplösheten.

Prästen är skriven av en som ska vara en av Norges största författare. Det stämmer säkert, jag kan inget om Norge. Jag gillar de välkända deckarförfattarna och Loe. Det var en skittråkig bok tycker jag. Bra språk, men rakt igenom tråkig. Och så blir det ju när sorgliga ting ska avhandlas. Kommer inte leta efter hennes böcker.

Stjärnlösa nätter läste jag två kvällar där jag verkligen längtade efter tillfälle två. Det är då man vet att läsningen ger nåt. Dokumentärt om att som kille bli bortgift mot sin vilja. Ingen ska ju luras att tro att det enbart är tjejer/kvinnor som drabbas av detta uråldriga system. Jag led verkligen med honom och kände hopplösheten över den uppkomna situationen och ilskan på de män och kvinnor han hade runt sig som bidrog till detta. Det finns verkligen kulturyttringar som inte kan få fortgå.