Jag är läst de här två böckerna på slutet. Folk av en främmande stam är den sista i trilogin om de uppdiktade vännerna som tar sig an 2000-talets utmaningar. Det är rätt bra, jag är dock inte lika förtjust som de som skrivit säljande texter på baksidan av boken. Lite som i TV-serier är ungdomarna så mycket mer vältaliga än vad de nästan någonsin är i verkligheten exempelvis. Men visst är det underhållande. Rätt vanliga personer som brottas och brottas med relationer. Så där som vi gör.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är en bok som fyller ett viktigt syfte. Jag har haft turen att inte själv ha problem med psykisk sjukdom och inte heller i min direkta närhet. Det gör per automatik att jag inte har någon direkt erfarenhet annat än den jag läst mig till eller fått återberättad i mindre stycken . Men när Heberlein skriver själv om sina upplevelser blir det en helt annan sak än när läkare ska berätta. Därför en väldigt viktig bok.

”