Högen med outlästa böcker bara växer. Den var hög redan innan bokrean och innan jag fick massor av bra böcker av Maria i måndags. Jag är tacksam, inget får mig att känna mig så rik. Tyvärr kan jag just nu inte prioritera tiden för läsning som jag önskar, men en kan inte få allt.

 Lena Andersson. Hon slog igenom stort som författare med föregångaren till den här, den om Hugo Rask. Eller Roy Andersson osv. Ni vet det där. Hon har skrivit böcker också innan  och jag är stolt över att ha några i min bokhylla. Jag är inte den som upptäckte henne med böckerna om kärlek och det är jag hemligt stolt över.  Jag lyssnade med stor behållning på Andersson när hon intervjuades i Värvet. Jag kan också identifiera mig utifrån att hon tydligt berättar om sin barnfrihet i olika sammanhang.

Den här boken då? Den var ungefär precis som jag förväntade mig. En uppföljare där föremålet för Esters kärlek är nytt men lika svårt och upptaget. Kommer på mig själv med att undra över om jag inte haft nog av egen tramsig kärlek och grejer att syssla med för att älta med andras också. Men Lenas språk. Det är det jag är ute efter och det finns det gott om så tiden får ses som välinvesterad ändå. Ser med spänning fram emot vad hon ska skriva härnäst.