De tyckte jag var larvig som brydde mig om djuren.

Det är rubriken på en artikel som publicerades i samband med att det ”avslöjades” att transporter av levande kycklingar till slakteriet sker under vidriga förhållanden. Vi vet det, det är inget nytt. Nya bevis på att inte alla grisar har det så bra kom också nyligen, men fick inte lika stor uppmärksamhet som för något år sedan.

Nästan alla säger att djuren ska ha det bra, men det blir inte så. Ironin när centerpartister i länet skriver insändare strax efter ”avslöjandet” om plågade angorakaniner och sedan på en fråga om den svenska minknäringen svarar ”har inte så bra koll på det”.

Minns också när ”dunskandalen” ägde rum och människor åkte till IKEA för att lämna tillbaka sina duntäcken. Som om det gjorde någonting bättre.

Kanske är det så enkelt att vi ändå förutsätter att alla djurhantering går okej till för att de flesta av oss är så goda att vi förutsätter det, och faktisk tuppriktigt blir förvånad.

Samtidigt så finns det fakta att hämta om hur det ser ut för den som vill veta på riktigt. Och vet man på riktigt kan man inte bli förvånad när en får veta att dun rycks av levande fåglar.

Hur som helst. Artikeln jag skrev om inledningsvis. Det är ju så tyvärr, att den som väljer att stå upp för djuren många gånger ses som löjlig. Får veta att den borde ägna sin tid åt annat. I min arbetarekommun finns en medlem som tydligt deklarerar att han inte går på mötet där jag är pga att jag är vegetarian till exempel. Nu är kanske inte många som han, men som en liten del av det här fenomenet ändå intressant.

Jag läste en artikel för några år sedan som jag tyvärr inte återfunnit som handlade om en studie som visade att de som ägnar sig åt att uppmärksamma och värna djurens situation i högre utsträckning än andra också gjorde detsamma vad gäller sina medmänniskor.

Det finns ju inget motsatsförhållande i att både tycka att både djur och människor ska ha det bra.

Men den som lyfter djurens utsatta och ibland plågade situation kan i dag vänta sig att bli förlöjligad på olika sätt?

Hur gick det att äta lunch på Farfars i Gävle i dag? Tja, läste på menyn vid ingången. En och samma vegrätt hela veckan. Beställer den i kassan, det bli osäkert om den finns men får ett löfte om att ”de ska fixa något”. Ut kommer det som stod på menyn utom den utlovade vitlökssåsen. Blir mycket otrevligt bemött när jag frågar om detta och får veta att det finns beasås, och att de inte vet nåt om någon vitlökssås. Sesamnuggetsen var också rätt brända … Det var väl straffet för att jag helt krångligt beställde något som stod på menyn som de inte ens visste att de hade.