För att bli varm igen efter utehäng igår läste jag ut den här i badkaret. Kristina Sandbergs ”Att föda ett barn”.

Det finns ingenting upplyftande eller roligt i den här bokens innehåll. Maj är ung på 30-talet. Flyttat från Östersund till Örnsköldsvik för att komma över Erik. Blir påtvingad ett umgänge med Tomas, och blir med barn. Han har det ändå ekonomiskt bra ställt och ”gör sin plikt” och gifter sig med henne.

Hon är i en situation hon hatar, och fortsätter hata.

Det här är ett Sverige för ganska länge sedan. Hårt styrt av normer uppkomna ur kristendomen. Till godo för vem? Inte för Maj i alla fall. Här finns inget av jämställdhet, inget av glädje. Och gissa vad, hon vill inte ha barn … Faktiskt. Hon ser inte att det är lyckan med livet. Men hon bör ju foga sig!

Jag tycker du ska läsa den här.