Jag brukar ju berätta om lite olika böcker jag har läst här ibland. Det blir lite slump vad jag lägger upp här. Inget särskilt urval, passar på när jag har tid och ork bara. Nu bjussar jag på några jag avslutat senaste veckan.
Den här läste jag precis ut på balkongen. ”Jag tjänar inte” av Jenny Åkervall. Åkvervall jag jobbat nära Göran Persson Mona Sahlin. Det är tydligt att hon har full insikt i de villor som toppolitikerna har, och det äckliga spelet som tyvärr verkar krävas. Runt det väver hon en historia där vi får följa olika personer vars vardagar vävs ihop. Väl avvägd samhällskritik ryms och ger behållning. Alla kan läsa det här. Underhållande och lättläst.
Den här betade jag snabbt av eftersom den var fascinerande och annorlunda, ”Igelkottens elegans”. Jag vet att jag för ett par år sen läste gott om den här, köpte den och därefter glömde den på ett tåg med bara några sidor läsa. Köpte den igen när det var någon megabokrea på stan och den har tryckt i fetinghögen av ”att läsa”. Vilken höjdare. Om människor, om konst och filosofiska tankar. Stort i det lilla. Klassamhället. Underbar bok om en portvakt och hennes bekanta. Välskriven, genomarbetad, genomtänkt … allt sånt. Och en annorlunda titel som sätter ribban för innehållet.
Så bjussar jag på deckarträsket.
Åsa Larssons ”Till offer åt Molok” är en pärla. Jag tycker om alla hennes böcker. Lite kärva karaktärer som är sina egna. Inte inställsamma eller streamade på något sätt. En elak översittargubbjävel som man kan störa sönder sig på. Norra Sverige (till skillnad från Gotland som jag iofs också älskar men är så ”gjort”) och snö.
”Hon bar skammen” tror jag att jag kan ha läst förut. Ni vet känslan när man läser och allt känns bekant men en minns ändå inte slutet så det är lika bra att läsa vidare. Om fängelseprästen Ingrid som jag skulle kalla 1) skittråkig 2) rättså dum. Hon har inte någon överlevnadsinstinkt när hon göra sina val av handlingar precis. Som story lite underhållande ändå. Helena von Zweigbergk är en skicklig skildrare av relationer och det finns med också här, men verkligen inte i nivå med t ex hennes ”Ur vulkanens mun”. Det är iofs också en helt annan genre.
Mons Kallentofts ”Den femte årstiden”. Tycker den håller samma goda nivå som hans tidigare. Spänning och tuff Malin som huvudperson. En karaktär jag tycker mycket om. Det jag inte gillar med någon av Mons böcker, kanske för att det är för flummigt öfr mig är styckena där de redan döda samtalar med de som är i livet. Jag hoppar över dem för de ger mig inget. För mig som trist ateist så förstör de bar