Under kvällen har jag lagt rätt mycket tid på att debattera på Twitter med SD-anhängare om detta med svenskt.

Jag har fått lite svar på vad det är: Sill, fläsk, rggmunkar, midsommar, lågmäldhet, kvinnofrid, jämställdhet, generositet, gånggrifter och vänlighet.

Men mest har jag fått jävligt elaka och raljerande svar från SD-män som absolut inte svarar på frågan utan skriver om romskt kulturår, om mina föräldrar inte lärt mig något och att jag vill beöva folk deras identitet.

Konstigt att de är så elaka när det är svenskt att vara vänlig.

Ironin i att skriva att det är svenskt att vara generös, och sedan ställa frågan HUR JÄVLA MYCKET FÅR INVANDRARE KOSTA EGENTLIGEN? är också stor.

Jag fick också den här länken som svar på frågan. Han lade till att det är en komplex fråga. Om det här är svaret är det mycket tydligt. Min tolkning, det finns inget enkelt svar. Nej, precis. Kan man då säga att något är typiskt svenskt?

Jag kan väl se att det finns vissa saker som är mer svenska på snittet än andra just nu, men det förändras över tid.  Matvanor är tydligt exempel. religionens betydelse en annan.

Tiderna förändras, allt förändras. Det är det som är stabilt.