I morse gick jag upp klockan fem. Det svider svårt i mig. Jag är gjord för att sova länge och vara uppe länge. Men ibland måste jag.

Vilket får till konsekvens att jag nog ska sova snart. Det behövs, i morgon blir en tuff dag då vi ska till Mauthausen. Det är ett koncentrationsläger utanför Linz, där jag befinner mig just nu.

Vi har i dag gått omkring inne i Wien och vår duktiga guide har bundit ihop histrien med nutid och gett oss frågeställningar. En sådan är, vad händer med oss när vi får höra (gång på gång) att integrationspolitiken misslyckats. Vad betyder det? Vad kan man säga sedan? 

Vi har precis kommit tillbaka från middagen. Vid Donaus strand med nästan fullmåne. Utomhus. Vackert och lite, lite kallt.

Jag har en fundering och en anmärkning på mitt hotellrum.

Fundering: Ponera att jag inte hade bott ensam på rummet. Då hade den andra personen kunnat göra en typ av duschshow eftersom det är glas mellan duschen och sovrummet. I övrigt är badrummet inväggat. För den händelse att man inte vill titta på när någon annan duschar (eller den inte vill bli tittad på) finns ett litet skynke att dra för. Första gången jag ser det här. Förstår inte vitsen.

Anmärkning: Minibar med minst tio spritsorter. Ingen choklad. Jag repeterar, ingen choklad.

Den personliga smärtan över att promenera FÖRBI spanska ridskolan kan inte beskrivas. Tror iofs det blir jobbigare i morgon, men ändå …

Nu blir det att läsa någon av böckerna jag svepte med från Pocket Shop. Kanske Åsa Mobergs ”Kärleken i Julia Anderssons liv”.