Jag vill skriva lite om det här med min dygnsrytm. Om att verksamheterna inte är anpassade till den. Jag önskar därför att ingenting startar före klockan tio på förmiddagarna. Om det inte går halv nio.

Jag har däremot inga problem med att vara igång med möten och så till 21-tiden. Därefter vill jag gärna göra roligheter om det är möjligt. Eller tträna. Som bara är en halv rolighet, mer av ett tvång.

Men jag förstår! Det kommer inte att hända. I natt var jag uppe för länge. Kom hem en runt halv tolv efter middag på Söder. Inte sent alls, helt lagom. Men sedan, när boken tar mig!

Pubertalt att stiga upp tio minuter innan morgonens engelsklektion. Men det funkar!

Och sent, det kommer jag inte.

I dag är det späckat. Ska rapportera i kväll. Om jag hinner. Har förmånen att sikta på ännu en sen middag på Söder.