Alla har sitt trick att komma ihåg hur det är klockan ska ställas.

Under hela min ungdom inträffade det här när IOGT-NTO-rörelseni Gävleborg hade distriktsårsmöten. Då förbannade jag det faktum att en timmes värdefull sömn försvann. Fyra potentiella timmar blev tre ungefär. Lätt att minnas.

Det höjs varje år röster för problematiken med den här lilla timmen. Statistiken visar tydligen att graden av hjärtinfarkter går upp, dvs människor blir sjuka av det här. Jag säger inte emot den statistiken, men jag kan för mit liv inte förstå hur det går till.

För mig är inte skillnaden störra än att jag har en period mellan sex och elva på morgonen då jag går upp, beroende på veckodag och situation. Om klockan då ska dras märks det inte särskilt mycket. Tur för mig!

Kan inte låta bli att förundras över de som påstår att de känner av det här i flera veckor. Antar att det är männisor som inte kan beskrivas som särskilt flexibla.

Däremot kräver det här viss förskjutning och tankeverksamhet kring mjölkningstiderna hemma i Norrala. Fast jag tror det är lättare för korna än för bonden. Med tur har han vant sig till midsommar.