I dag har jag gjort ett besök i verkligheten. Eh … ni som känner mig vet att jag är ironisk och att det finns få uttryck jag avskyr mer.

Hur som helst så har jag varit på min gamla arbetsplats, Sofiedalskolan. Gått parallellt med två före detta kollegor. Hjälpt elever med matten (bråk och procent) och labbrapporter. Kanonkul så klart. Insett att de nya betygen inte precis är tydligare än de gamla när det gäller att lista ut vad eleven faktiskt presterat. Rätt mycket tolkningsutrymme.

Stannade på stan och tränade på gymmet. Lyssnade på två 18-åringar som gick igenom helgen där ”de var så fulla så att de inte mindes någonting. Inte vem som lade snö i sängen, inte vem som brottades så saker gick sönder, inte vem de råkade hångla med. Måste ha varit en riktigt bra helg! Passet gick inte så bra alls.

Hem och hade fått mitt orange kuvert. heter det orangea? Inte vet jag. Men jag förstod å andra sidan inte mycket av vad som står däri heller. Jag vet att jag gör mig dum, att det inte är så komplicerat. Men jag orkar inte. Noterade att jag bör räkna med att jobba till 68 år och 4 månader för att få ut i nivå som dagens 65-åringa när de går. Pga vi lever längre. Inget gott som inte för nåt ont med sig.

Passade på att gå på årsmötet för min hyresgästförening. Aldrig deltagit på någon innan men jag hade möjlighet i kväll. Det tog 35 minuter och inget hade funderat över förnyade mötesformer eller att typ presentera killen som föreslogs till ny ordförande. Nåja. Jag gick innan gottiset. Ingen semla för mig.

Nu inväntas matleverans framför Top Model. Svarar på mejl samtidigt. Hej då dagboken!