Den här boken fick jag i present i början av veckan. Fascinerande! Gamla bilder (tidigt 1900-tal till 1980-talet) från olika områden i Gävle Kommun visas bredvid en bild på samma eller ungefär samma plats 2010.

Det ger mig enorma perspektiv och lite svindel. Två av de tre ställen jag bott på i Gävle sedan 1999 när jag flyttade hit är porträtterade. Nordost som på en översiktsbild ser ut att främst vara en åker (i dag skulle jag beskriva det som mycket centralt och nästa stationen) … Ett litet område som i dag har massor av invånare. Tidigare fanns någon liten, sliten villa bland lerpölar …

Området på Brynäs där jag bor i dag ser snarast ut som ett litet affärsområde med bland annat Apotek. På bilden från 1905 rider soldater förbi. Det här var innan första världskriget. Mitt område hade ett apotek … Och så säger de att det var sämre förr. Jaja, i dag blir vi i alla fall mer sannolikt hjälpta av det apoteken säljer. Folket som står på gatan och tittar på militärerna … Gillade de Brynäs lika mycket som jag gör? Bodde de precis där jag bor eller längre upp på Brynäs där förhållandena var mycket fattiga? Kvinnor som knappt vågade tro att de någonsin skulle få rösta. Det var inte bätte förr.

Bilden från Högskolan, som tidigare var militäranläggning. Där vi brukade ligga på gräset och i bästa fall plugga står jämna rader av soldater och hästar. Jag vet ju att det varit så, men ändå. Att tiden kan ändras så. Tänk om de vetat att där skulle utbildas fastighetsmäklare …

Och alla storga, gigantaiska, mäktiga hus som stått runt om i stan. Som det i dag inte finns ett spår av. Märkligt.

Insikten, att det Gävle jag lever i, om 100 år kommer att te sig så annorlunda kliar lite. Att andra människor ska leva vidare utan mig någon gång. Men det vi gör i dag kommer att ha betydelse för dom. Så stort. Så konstigt.

De måste också kunna tänka att det inte var bättre förr. Det förpliktigar.