Eftersom jag jämförelsevis haft en ganska liten roll offentligt och inte i så svajiga ärenden så har jag haft en mycket god relation med media, tyckt att de gjort ett (relativt) gott jobb i att skildra det jag varit inblandad i.

Jag är inte heller mycket upprörd nu heller för särskilt allvarligt är inte heller det som jag nu skriver om.

För någon vecka sedan var jag hos verksamheten ”Drogfri Skola” i Gävle. De berättade om ett problem som de har, nämligen en otydlighet i vad man får och inte får göra utifrån Skolverkets riktlinjer.

För att de ska kunna göra sin verksamhet korrekt (utan att värdera den) valde jag att igår skicka en fråga till Björklund. Så här:

I arbetet med elevers hälsa och välmående finns i dag kommuner som aktivt arbetar med tidig upptäckt och erbjuder behandling till berörda elever.

Då kan hända att elever lämnar urinprov som visar positivt på narkotika eller medger att de missbrukar någon form av narkotika.

När det händer är det vissa problem med att tolka skollagen hur rektor då kan förfara. I kontakt med Skolverket anser de att det i ordningsreglerna ska stå att elever i undervisning ska vara fria från alkohol och andra droger, dvs narkotiska preparat. Om det finns nedskrivet kan rektor besluta om avstängning av elever om de inte uppfyller detta.

Rimligt vore att elev är avstängt från skolan tills det att ett negativt urinprov kan visas. Detta för övriga elevers och lärares säkerhet. En period som om eleven inte missbrukar mer i sällsynta fall kan ta upp till tre veckor. Självklart är dock att eleven får allt stöd för att bli drogfri och inte hamna efter i skolarbetet som den får sköta hemifrån under aktuell period.

Skolverket lämnar inga tydliga svar på om detta är ett rimligt sätt att förfara.

Anser statsrådet att en avstängning av gymnasielever från skolan till dess att de kan uppvisa negativt urinprov är ett sätt för en kommun att arbeta för elever säkerhet och hälsa?

GD skrev i dag en artikel om detta. Rubriken är ”Gävlepolitiker vill stänga av narkotikapåverkade elever”.

När jag talade med journalisten i går redogjorde jag för bakgrunden till frågan. Det verkar jag ha gjort ganska dåligt. Ytterligare lärdom är att verkligen inte skoja med journalist jag inte känner. På frågan om vad jag trodde han skulle svara, skojade jag om Björklunds hårda tag. Det skulle jag givetvis inte ha gjort. Nu framstår det som att jag gillar dom.

Dessutom har GDs Johan Ronge legat på på Twitter och konsekvent kallat frågan för ”fråga” och därmed inte kan förstå att om jag vill lägga ett förslag i riksdagen kan jag inte göra det med metoden ”skriftlig fråga” i riksdagen. Väldigt raljerande och vill intelyssna på vad det handlar om, för det har han bestämt redan.

Han medger dock att han inte läst frågan. Eller det han kallar ”frågan”. Så kan man också jobba.