Jag är fortfarande mycket ledsen. Jag har väl varit ledsen sedan valet 2010 egentligen, men ledsenheten kan inte ta över. Det har inte blivit någon vila i något. Ständigt pressen, ständigt frågorna som jag känner att jag borde kunna svara på fastän jag inte har något svar. För jag vet inte.

Hela situationen gör mig mycket betryckt. Den hade inte lösts av att Håkan Juholt kastade in handduken. Den löser sig heller inte av att han sitter kvar. Det är ett stort jobb vi har att göra.

Jag fortsätter med det jag gjort hittills. Träffar folk och pratar politik. Ungefär så.

Det är så många (kanske alla?) som behöver socialdemokratisk politik.

Nu vilar jag lite i kvällens lättnad över att VETA. Jag är inte naiv, jag vet att det inte är så enkelt.