Marianne Fredriksson är just nu högaktuell tack vare filmen ”Simon och Ekarna”. men hon har skrivit många andra böcker också, bland annat den här. Jag fick den av Elin när hon hade sorterat ut lite inför en av sina flyttar (frekvent förekommande just nu). Mitt omslag vad med rosor på och lite snyggare än det här. Det var en på många vis läsvärd bok. Den handlar om Jan och Angelica. Ett par som trots sina olikheter strävar på. Jan är hyperintelligent och har haft en skadad uppväxt i ett povert arbetarhem. Angelica har också hon haft en mycket jobbig barndom med en psykiskt sjuk mamma. Både är alltså tämpligen kantstötta när de möts. Deras förhållningssätt till livet är helt olika. Hon andlig och ”ser saker”, han strikt naturvetare.

Kul upplägg. Jag drunkar dock lite i de djuplodande diskussionerna. dessutom tror jag inte människor på riktigt säger de här sakerna. -Hör på nu … och så berättar de långa harranger som den andra suger in. Fast vad vet jag, jag har ju bara upplevt min verklighet. Så utifrån den känns det i alla fall krystat.

Överraskade slut. Värt att lägga någon timme på.