Ja, jag har en böjelse för Top Model. Det är bara så. Det ytliga är ganska kul men också det som ligger under. Skälet till att de grinar så mycket när de åker ut är att de får åka tillbaka till inga framtidsmöjligheter ofta). Så kan det vara i USA om man har fel föräldrar.

Nu har jag funderat på de här tjejerna som verkar förvånade över, och därmed hamnar i någon slags chocktillstånd över 1) att de ska behöva posera med ”läskigt djur som spinde eller orm” 2) De kommer att få styla om håret, vilket kan betyda att långt blir kort 3) fotograferande på ”extrema ställen” som högt upp eller under vatten.

De som söker till omgång 72 är uppvuxna med Top Model. De har kunnat se varje säsong och vet, eftersom det följer samma mönster, precis vad som kommer att hända. Ändå ska de skrika, grina och oja sig.

Förresten skriker de hela tiden. När det går bra eller dåligt. När något ”oväntat händer”. Programmet skulle eventuellt vinna på mindre hysteriskt skrikande.

De här viktiga samhällsfrågorna inleder jag året med.