månadsarkiv: januari 2012

Lite historiskt ändå

I dag var första gruppmötet i riksdagen som vår nye partiledare Stefan medverkade på. Känns ruggigt stabilt. Fick den stoa äran att justera protokollet. Haha, historiskt.

Avrundade kvällen med mina tre bänkkamrater hemma hos Raimo som bjussade käk. Superavrundade med 30 minuters simning. Som jag lärt mig älska.

Efter en tuff dag …

… tackar jag tekniken för play-funktionen och kollar på Top Model Sverige. Halvvägs in saknar jag Nigel och är less på Jonas. Fast det är klart, Andreas kan vara en fullgod Nigel. Izabella när vackrast i världen!

Befriande att slippa det amerikanska skrikandet.

Jamilla. Du är min inledningsfavvo.

Nyhet på krämhyllan!

Body Shop lanserar en serie kroppsvårdsprodukter med choklad. Förra veckan kom ett ”smakprov” som en bekant kallade det med medlemsutskicket. Smörjde in armarna med det i går. Tyckte om tjockheten och lukten kändes helt okej. Varm. Inte den där äckliga sötman som andra chokladprodukter kan ha (inte alla!).

Skrattar dock åt reklamen där en kvinna liksom sensuellt biter på en sån här burk.

Ett exempel på gubbighet

Det här är lördagens nyheter som jag nästan glömt. Men påmindes när Socialdemokraternas veckotidning ”Aktuellt i politiken” ramlade ner i lådan i dag.

Jag kan knappt tänka mig något gubbigare att säga när glädje ska uttryckas.

Dessutom är det ju synd om Österberg för det mest ultimata i hans liv sedan 1991 var i fredags alltså att döda. Sedan i lördags är det i alla fall valet av Stefan Löfven.

Det är i alla fall sol på den här söndagen

Det gör att den har förutsättningar att kännas fräsch. Rejäl sovis, promenerat, postat brev, källsorterat, duschat, lagat mat (när det är barr i maten är den genuin) … inget att så att säga rapportera.

Fortfarande lite glad efter fredagens väldigt roliga fest med före detta kollegor på skolan!

Nu jobbar jag resten av eftermiddagen fram till kvällens cirkel.

Varm i hjärtat

Jag tror att den senaste veckan tvingat fram många politiska tankar hos människor. En kär bekant mejlade en fin(okej att outta, kontrollerat det) text som borde läsas av många, om man känner at tman inte tänkt tillräckligt om vår gemensamma framtid. Det rent praktisk svaret handlade om att bekanten genast för söka sig till den lokala föreningen/arbetarekommunen och fråga var han behövs bäst!

”Detta är en avbön.

Vet att jag på ett barnsligt sätt proklamerade någon form av ideologisk hemvist åt det liberala hållet då vi setts – varför vet jag inte riktigt. Sant är att jag under en kort period var med i LUF. Men, i alla val har jag röstat V och Fi. Så ber om ursäkt för alla typer av ”sosse-skämt” jag slängde mig med.

Hursom helst. Har nu tagit mitt förnuft tillfånga. Rannsakat vad jag eg. tycker och tror på – och gått med i Socialdemokraterna. För anledningen att sådana som jag (allmänt menlös medelklass) kunnat ”hålla på” och hatta; en slankan hit och en slankan dit, över det politiska fältet stavas: S. Missförstå mig rätt. Jonas Gardell skrev nyligen i en krönika, ”många som röstat på alliansen är eg. socialdemokrater, de vet inte om det bara … ”.

Att jag (och många med mig) på senare år tagit välfärden och den trygghet som kommer med den för givet. Som om fundamentet jag stått på upplevts bergfast, och inte som, närmare sanningen – rörligt. Inte förstått att det krävts arbete och övertygelse från sådana som er för att skapa denna trygghet. Jag saknar ”kumba-jah-my-lord”-skolan, operation dagsverke. De sista skälvande åren av folkhems-Sverige. Som jag åtnjöt lyxen att få ta del av.

Jag har snutit mig nu. Jag vill att mina barn ska kunna gå i grundskolan (gärna med böcker och bibliotek) gratis och kunna gå på universitet och högskolan (gärna också gratis). Jag vill kunna ge mina och andras barn en i grunden liknande uppväxt, som min egen. Inte ge dem ett kortsiktigt allians-Sverige, Blondinbellas entreprenörs-Sverige. För jag tror inte alla har samma förutsättningar i det Sverige som nu råder. För att citera Palme; jag vill att alla ska ha rätt till frihet genom jämställdhet. Inte genom ”valfrihet som något slappt liberalt argument”.

….

Nu är det väl fråga om att ta tillbaka ägandet av frågorna, dagordningen, från Schlingmann och hans lakejer – back to basic. Eller? Hursom måste det räddas, som räddas kan innan allt är sålt.

Jag ställer mig till partiets förfogande. Så, ni som har långt större erfarenhet: vart ska jag börja, hur gör man, vart vänder jag mig?”