På eftermiddagen gick jag och Ellinor på bio. Hade jag läst boken? Absolut men för ganska länge sedan. Mindes att det var ett familjedrama under kriget.

Förutom filmen var det roligt att biopubliken samtliga var älde än oss. Vi satt i soffa bak vid en hel rad tanter 70 plus som tagit tjejgänget på bio. En del av behållningen var deras skratt (helt oväntat vid en pelargon till exempel) och kommentarer.

Filmen innehåller väldigt mycket. Det vidriga i nazismen. Det som var skampligt förr (att få barn ogift). Klasskillnader.

Jag funderade mest på den mansroll som Simons pappa Erik hade. Lätt att störa sig på i dag. Den totala oförmågan att prata med barnet utan att skrika vid irritation, ville trycka till för att själv vara hög i rang … Trots det en snäll man, men han köpte rollen så som han tänker sig att familjens överhuvud ska agera. Tyvärr många män som lever kvar i det 60 år senare.

Absolut sevärd film!