Min fantastiska grekiska strand i somras.

Det är tämligen vanligt att det på Facebook skrivs diverse trevligheter om varma resemål, och sånt som ”Nu drar jag mot värmen och lämnar er kvar, haha”. Vännerna: ”Åh, tänkt inte på mig här i kylan”.

Jag tänker bara ”stackars jävlar”. Nu är det ju inte synd om dom, för de vill ju åka. De gillar att stekas i het sol och vara konstant svettiga och kanske inte göra någonting.

Jag gillar (som bekant)  ingenting av det där. Det finns en resenorm konstaterar jag, där vi alla förutsätts att tycka om att åka till sand och palmer. Även den normen faller jag utanför.

I dag i samtal med Eva konstaterade jag att det i alla fall är skönt att jag är hetero, för annars finns det knappt någon norm jag faller inom. Med det skrivet så förstår ni ju ändå att om jag varit homo hade det också funkat fint. För man ska vara som man är.

Men inte förutsätta att alla är som det förväntas. Det blir så jobbigt för mig då.

Och jag älskar snö och minusgrader. Oroar mig för någon slags värmebölja som ska dra in på fredag och sabba allt.