En onsdag

Jag är så trött, så trött. Precis som jag tjatigt nog varit i flera dagar. Och då hade jag ändå vilodag från träningen i går.

I stället tryckte jag 60-70 festinbjudningar med fransk lilja på, åt hemma hos bänkkamraten Per (efterrätt med hjortronsylt, värt att poängtera!), pratade i telefon med min syster och satte igång med Bodströms skildring av regerings- och riksdagsuppdrag.

Nu är det dagen efter och Bodström verkar alltså ha slitit på mina krafter. Men jag är på. Jag bokar besöksgrupper och lokaler. Jag svarar på mejl från studenter. Jag försöker styra upp kalendern fram till jul, men måste invänta andras svar. Jag har ett öga på TVn för att kolla debatten. Jag ser över representationstexter och snart ska jag gå och hämta dagens post.