Inledde morgonen noll åtta noll noll med att bevista ett morgonseminiarum om läkemedelsassisterad behandling.

Jag har hängt med någorlunda i utvecklingen och debatten utifrån olika roller. De senaste åren har det hänt mycket på området och i dag finns fler aolika läkemedel och flera program som visar goda resultat.

Men även den här morgonen svajade svaren när det handlar om områden som dödsfall i programmet, läkemedel som smiter ut från programmet och då blir olaglig narkotika på gatan, alla de som skapar ett direkt beroende av den narkotikan utan att ta ”omvägen” via heroin, hur länge man står på behandling, ersättandet av en drog med en annan och så vidare.

Inledningen på passet med generellt tal om beroende är mycket intressant. Känner mig nöjd över att förstå hjärnans belöningssystem och uppbyggnaden av nerver (tack biologikurser), men också i lätt förvirring över hur vi ska bemöta ALLA typer av missbruk. Till synes oskyldiga beroenden som baserar sig på basala behov, som mat, hur behandlar vi egentligen det? Tja, med magsäcksoperatiner i dag. Med stora risker. I stället för en PT till alla som behöver det. Den snabba och enkla vägen.

Frågan är om läkemedelsassisterad missbruksbehandling inte också är en form av ”snabb väg”. Hade vi ett samhälle och en kultur där olika former av droger inte existerade för att söka kickar och kul skulle allt se väldigt annorlunda ut. Problemet är alla de som anser sig ”inte ha problem” och bara super och ramlar och slår upp pannan, eller bara super och är otrogna eller bara super och kör lite bil. Ganska många av alkoholkonsumenterna alltså … nu formar vi samhället efter deras ”behov” och efter företagens vilja att tjäna pengar på detta. Vad gäller alkoholen. Men marknaden för narkotika för att finansiera annat är också enorm, om än illegal.

Givetvis är det här helt olika saker men ändå sitter de på samma tärning typ. Beroendeproblematik generellt är ett problem. Att förebygga problem ett annat och att bota uppkomna problem ett tredje och kan egentligen inte diskuteras i samma andetag.

Men om vi ändå tog oss tid att snacka om hela kedjan skulle vi raskt inse att det knappt blev en länk om vi sopade bort människors behov av att droga sig för att känna något . Eller för att fira eller sörja. För att kunna umgås eller stå ut med ensamheten. För vad som helst egentligen.