För snart en vecka sedan publicerade en kvinnlig moderat en debattartikel som jag fotade av och som kan läsas HÄR.
Jag reagerar så sjukt hårt på det här. Ett konstaterande att kvinnor drar största lasset hemma. Men med slutsatsen att detta inte ska delas, istället ska andra kvinnor komma hem och städa istället för att mannen i familjen ska behöva ta något som helst ansvar (annat än möjligtvis betala sig fri) för sina skitiga strumpor och framavlade barn. Andra kvinnor? japp, möjligen invandrare. Hört ett otal centerpartister och moderater vara väldigt tydliga på den punkten, RUT-jobben är bra för då får kvinnor och invandrare jobb. Slutsatsen är enkel, män ska inte städa eller göra sådant som anses vara sammankopplat med skit (var är de i vårdyrken som kräver tunga lyft och som män är mer anpassade för? Ingenstans!). Även Polfjärds artikel styrker detta.
Det finns hur mycket statistik som helst på det här. Kvinnor gör hemarbetet. Kvinnor vårdar barn. Män är jävligt risiga på att ta sitt ansvar. Ville de så gjorde de ju det. På alla andra områden kan de ta för sig oavsett om de får eller inte.
I går kom då diskussionen om att kvinnor vill bli hemmafruar. Låt mig citera ytteligare ett twittercitat
Man får använda sina bästa ögon för att uppmärksamma att det var nästan 68 000 som fick frågan och 9500 som svarade.
Intressant stycke:
”Catrin Lundström tror dels att det beror på glamouriseringen av hemmafrun i media, som i Hollywoodfruar där hemmafrun är mer som en arbetsgivare som lever lyxliv. Dels tror hon att arbetsmarknaden för unga kan ligga bakom.
-Som det ser ut i dag får man kanske ställa dåliga arbetsvillkor mot bilden av den glamourösa hemmafrun. Men jag är lite förvånad att det var så många även i äldre åldrar. Då tänker jag att man skulle se hur beroende man är av pensionsinkomster och liknande, men människor kanske är så osäkra på sin pension i dag att det inte spelar någon roll.”
Kan det spela in att mammor redan i dag jobbar så mycket i hemmet att de tycker att de lika gärna kan bli hemmafruar?
-Det tror jag absolut. Jag har gjort intervjuer med utlandsboende kvinnor som blivit hemmafruar. Och det de säger är att om man ändå jobbar dubbelt så kan det vara skönt att bara ägna sig åt ett arbete.”
Texten talar liksom för sig själv. Det är oredan hemmavid med jämställdheten som orsakar massor av problem för kvinnor på arbetsmarknaden. Inte bara den kvinna som går ner i deltid (eller inget alls då) för att serva man och barn. Utan alla kvinnor eftersom vi bedöms kollektivt och arbetsgivaren vet att vr och en av oss i barnafödande ålder är en potentiell jobbsabbare eftersom vi kan komma att vara borta från jobbet under skitlång tid. Män bemöts inte så för de skiter i ungen och jobbar på. Om jag generaliserar, men också om ni tittar på siffror för föräldraledighet och vabbande.
Och vad händer. Vi kvinnor förstör för oss själva och för barnen. Vi blir utan pengar, pension, inflytande, kvinnlig aperspektiv i allt viktigt som görs på ”toppnivån”. Och så det krassa, när karln lämnar oss för någon yngre och roligare så har vi nada kvar av pengar eller möjlighet till bra jobb. Tacken för att vi ställer upp. Och så ska barnen bo med ensamstående mamma med liten ekonomi och så! Barnfattigdomen.
Tweetcitat från Glitterfittorna i går:
Mormor var hemmafru. Mamma har berättt hur hon ibland fick be morfar tills hon grät om pengar för att köpa mat. Så jävla förnedrande.
En annan men viktig aspekt, att bli av med makten över sitt eget liv.
Jag blir så förbannad. 2011. Liten bit på väg jömfört med 60-talet. Men liten bit är vad det är och vi har oss själva och nästan hela världen kvar innan det är ett rimligt alternativ att födas med könsorganet på insidan istället för utsidan.