Den här läste jag i helgen. Av Johanna Tydell som skrivit lysande bra ungdomsböcker tidigare. Så även den här. Det är något med bra ungdomsböcker. De är helt enkelt ännu bättre än ”vuxenböcker”. De kan inte göra sig till, de måste bara vara bra. Publiken är kräsen och låtsas inte. Johanna Tydell skriver banalt sagt ”som det är”. Det går att känna sig in i karaktären Nora. Och jag är så evigt glad över att inte vara 17 år. Även om jag inte var den som hade störst tonårsångest, men det har ju inte Nora heller. Längst ned på sidorna finns Noriska ordspråk.

Inget ont om inte har något gott med sig till någon annan.
Ingen har allt men det känns så.
Bra karl finns ej.
I krig och kärlek spårar allt ur.
Den som lever är det synd om.

Och en hel del annan vishet.

Bokhora har skrivit om den också.