I julklapp gav jag mig själv och systrarna ett kit var med material för att virka ett gulligt djur. Tanken var god. När jag nu skulle börja virka mitt jälva djur kändes det som en mindre god idé. För jag kan inte virka.

Nu har jag fått ihop en kropp (efter sju försök) och ett huvud och lite lite på ett öra. Min figur hade visst nio delar och Saras två …

Men jag tänker folkbildning. Man bör kunna och prova så mycket det går. Att virka ingår i allmänbildningen så jag får kämpa. Precis som med brädan. Det är en förbannad kamp hela tiden.

Å andra sidan så stelnar jag aldrig. Eller tycker att en tur med finlandsfärja är livet på en pinne. Se där … nu var jag elak också.