I senast numret av tidningen Fönstret får Mona Sahlin frågan Råder det en sträng moral inom arbetarrörelsen? Hon svarar:

”-Det finns en moral och den ska finnas där men den måste få förändras. Det här med utbildning till exempel. Inom arbetarrörelsen kan man få kritik för att man har för mycket utbildning. Moraldebatter blir ofta ett sätt att säga att du inte är som oss. Han/hon är inte som vi. han/hon tycker inte som vi. hon är ingen riktig sosse. det är den typen av moral som varit kvävande i arbetarrörelsen. Jag tycker mer och mer om att provocera mot den.”

Och jag håller med. Tillsammans med en bunt vänner har jag i dag en artikel i båda Gävles tidningar på temat. HÄR.

Slutklämmen i den lyder:

”Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen har jobbat med frihetskampen i över hundra år, ständigt med sikte på målet att alla ska kunna bli det de drömmer om. Men fortfarande finns tendenserna kvar, att den som inte blir vid sin läst, inte hör till partiet på riktigt.

Vi är ytterst tacksamma över det slit som hittills lagts ner för att forma ett mer jämlikt samhälle. Vi är glada över att tack vare det ha fått möjlighet att studera och ta sikte på det vi vill göra. Vi hoppas att ni som gick före är precis lika glada för oss och det vi gör som vi är för allt ni har gjort för Sverige och för oss.

Vi vill fortsätta arbetet för ett jämlikt Sverige där människor får många möjligheter. Vi önskar att alla som ännu inte tagit steget in i Socialdemokraterna ska göra det. Utan att känna att man tillhör fel typ av yrke eller har fel bakgrund. Det som förenar oss medlemmar i det socialdemokratiska partiet är visionen om att ett ännu bättre samhälle för alla är fullt möjligt!”