Det historiska stygnet

Aldrig tidigare har någon sytt i min kropp. Det hade behövts när jag gick i trean, cyklade omkull och slog upp ögonbrynet. Men mamma tejpade och strödde på potatismjöl så jag klarade mig då. Med ett snyggt ärr i ögonbrynet som följd.

Den här gången skulle ett födelsemärke bort av kosmetiska skäl. När det inte är förenat med livsfara är sjukvården spännanade. Att få ligga ner med stor lampa i ansiktet, bli tvättad med mystiskt luktande vätskor och rysa när bedövningsssprutan närmar sig. Det absurda i att bli skuren i och inte känna något alls.

Få med sig roligt bandage hem för att lägga om mer vid behov.

För detta gjorde jag en paus i budgetdebatten.