I admit, jag avskyr varje tidig morgon. Allt före halv åtta är tidigt. Trots det har jag nästan alltid behövt gå upp halv sju eller tidigare, utom när jag pluggade på högskolan. Och då menar jag från högstadiet. I dag var det dags att ta 7.06-tåget till huvudstaden. Dundrar fram just nu.

I ångesten över detta så har jag vaknat till hela natten. Och vad sent det blir ljust nu! Ingen överraskning att det händer, men jag gillar det inte. Tänk om nu blir en av de som kommer att säga att jag är höstdeprimerad …

Botemedel: åka skateboard (Eller lära mig stå på, skrapade upp armbågen mot lägenhetsgolvet i går), sova i tid på kvällen, höstpromenader.

Nu frukost.