Den finns en uppenbar klyfta mellan gruppen äldre och gruppen yngre. Den kände jag av (igen) igår på medlemsmötet med Socialdemokraterna i Gävle.

Vi hade besök av Arbetarbladets ledarskribenter Anna Norling och Jenny Wennberg som på ett mycket bra sätt berättade om hur de arbetar med ledarsidan, och så lite generellt om hur en tidning arbetar och vad som är nyheter. De är otroligt duktiga båda två och läsvärda varje dag!’

Men. De äldre tycker på allvar att det enda rätta sättet att läsa en tidning är i pappersform till kaffet. Nätet går bort. Med argumetet, när ska man hinna?

Det är också samma argument till varför allt som händer med en dator (eller smarta telefoner för de som gått steget längre) är dåligt. Mejl tar för lång tid att öppna och är bara färger som hoppar (sagt på ett tidigare möte) och Facebook är man inte sugen att lägga till fler än barnbarnen på.

Att ens prata om fenomen på internet är att vara oförskämd och prata över huvudet på folk.

Det är kanske naturligt att det blir så här, men sorgligt. Hur ska vi förklara att internet inte tar tid, utan underlättar? Att jag aldrig har hade haft tillgång till så många kontakter och nyheter om internet inte funnits? Och att jag gör istället för annat. Inte som något utöver … att läsa pappertidning och prata i telefon och skriva papperbrev antar jag åsyftas. Fast jag gör allt det. Utom att ringa så mycket. Det väljer jag ofta bort.