I går köpte jag magasinet skapat av Blondinbella. Eftersom jag läst vansinnigt mycket tidningar i ungefär samma kategori anser jag mig vara en god recensent.

Överlag ger tidningen att luftigt intryck. Det finns inte så mycket att ta på. Korta intervjuer i fråga-svar-form som är över innan de slutar.

Självklart väldigt mycket bilder i polariodform med bildtexten skriven under. Här gillar man olika, men många artiklar blir av bloggkaraktär. Bild på Blondinbella och kille ”Jag och Caesar förevigas”. Helt ointressant.

Ambitionen med tidningen är att vara inriktad på karriär och det märks här och där, men artiklarna går aldrig på djupet, betyder aldrig något.

Att målgruppen är ung är tydligt. På frågesidan finns den ”obligatoriska” frågan om varför det är så mycket reklam. Som om reklam är något man har för kul … Och reklamen sedan. Flera av annonserna är pixliga och ger ett sunkigt intryck.

Hannes (som också är politisk sekreterare på Centerpartiet) har en rolig frågespalt om killar och dejting. Hans svar är raka och enkla.

Ett repotage tar två tjejer till Leksand. De ska prova på landet. Och då sover man tydligen alltid i tält … lätt patetiskt där stadsbor får någon slags religös upplevelse av att under ett dygn se granar.

Jättefint moderepotage med Elsa Billgren.

I dag är den här tidningen ingen höjdare alls. Men potentialen finns och med mer rutin för de unga i redaktionen så kan det absolut lyfta sig.

Dessutom har de skrivit jämnvikt, då de menar jämvikt. Petigt, men ögat blir ledset.