Nästan alla på min Facebook uppdaterar just nu om situationen i Norge. Antar att det inte ser ut så för alla, men min vänlista är full av människor som bryr sig, och som har kopplingar till AUF. Norges SSU. Som hade läger, enligt Aftonbladet ett så kallat barnläger.
Läser på DN istället som är något mer återhållsamma i rapporteringen och scrollar ner för att också läsa om svälten på Afrikas horn. 10 miljoner människor behöver mat och vatten.
Inte bara där utan på många andra ställen är nöden stor i brist på mat, vatten, mediciner och med bristfälliga sanitära förhållanden.
Hela tiden är folk på flykt, på jakt efter bättre liv. De riskerar sina liv i gummibåtar på havet.
Jag skrev just om det på Facebook. En kamrat skrev så att de flesta är ju emot det här, är för en humanare värld. Han uppskattade det till 98 procent. Ändå händer inget. Vad gör politikerna för fel?
Frågan är till sin art retorisk men inte fel. Girighet, olja, religion och pengar är kommentarer som kommer.
Själv svarar jag att allt inte styrs av politiker, även om väldigt mycket gör det. Men främst handlar det om var och en av oss. Hur mycket är vi beredda att dela med oss av, att avstå från för att fler (gärna alla) ska få goda liv. Många får inte ens basbehovet i dag.
När en journalist en gång frågade mig skämtsamt, men ändå på allvar, (så där som folk gör när de vill tala om mitt arvode på 56 000 kronor i månaden, blir ungefär 32 000 efter skatt) och vad jag skulle göra av det svarade jag att jag tänker ge bort lite mer. Han bara tittade på mig. Det syntes tydligt att det inte var vad han hade tänkt göra med en löneförhöjning. Och inte vad han ville att jag skulle svara.
Det är lättare att ge bort när man har mer, och det är just det. Att vi i västvärlden har så otroligt mycket mer än andra. I länder som är på gång är det ofta stora, stora klyftor så alla får inte ta del av tillväxten. Lika lite som alla fick det i Sverige när det gick så bra. Sjuka och arbetslösa skulle hållas på plats. Betala för de rikas skattesänkningar.
Det är lätt att sväva ut, men min poäng är att var och en av oss kan göra lite mer. Självklart alla med politiska uppdrag, men det kan inte stanna där då de flesta inte har sådana (tyvärr). Köp presenter där pengarna går till välgörande ändamål, ge en billigare present till den som redan har allt och sätt in lite till den som har inget. Bli världsförälder, tryck på biståndsknappen när du pantar.
Alla svenskar har inte råd. Men med tanke på denna text från SCB så finns det utrymme på totalen:
Nästan 30 procent av alla barn bor i en familj med en hög ekonomisk standard, det vill säga en inkomststandard över 2. En inkomststandard över 2 innebär att familjen skulle kunna försörja ytterligare en lika stor familj utan att någon hade en standard under ”rimlig nivå”.
Vad gäller Norge är det bara att följa nyheterna. Tack kära naturvetare för internet!