Jag har svett mig på sammanlagt knappt tio kvadratcentimeter. Några fläckar vid knäna som nog inte var ordentligt insmörjda med faktor 50. Och så lite på tårna som jag glömde extraspruta med sololja på som jag hade tänkt.

Jämfört med några andra blekisar som kom samtidigt i går är det ingenting. Somliga är helt rosa. Samtliga är män. De fortsätter glatt gå runt i bar överkropp och inte någonstans kan jag se att det glänser av solkräm. Som om de inte behöver ligga i en säng vars sängkläder trycker mot huden när natten kommer.

Det är en väldigt konstig lyster i solkräm. Liksom rosavit pärlemor. Som klistrar av sig på allt. Min svarta väska har nu en helt annan nyans.

Är det normalt på charterhotell att folk före frukost paxar en liggstol genom att lämna ett badlakan på den, men kanske klockan 14 inte har varit på platsen mer än en kvart? Väldigt lågstadieaktigt. Och så undrar jag var de gör resten av tiden när badlakanet är ledset och ensamt.

I min famlij har vi aldrig sagt badlakan. Där säger vi bara handduk. Stor eller liten. Så jag skrev det först, innan jag ändrade till badlakan.

Nu har jag badat också. Det är därför jag gjort mellantid på rummet och i duschen. Efter att ha legat under parasoll sedan halv tio i morse med ett kort brejk för lunch (vitlöksbröd, saganaki och tzatsiki) och läst ut Jessica Anderssons bok om sin barndom och halva Allings bok om sin barndom tog jag mod till mig. Gick ner i vattnet. Häpnadsväckande!

Det var alldeles varmt hela tiden. Ryste inte en gång. Bara löjligt skönt helt enkelt. Och så vågorna som nu blivit mina vänner. Jag har aldrig träffat vågor tidigare. Bara jublat om någon båt rört upp något. Men här rullar de taktfast in och det är riktigt kul.

Nu ska jag smörja in mig, gå en promenix, handla och därefter följer mera av läsning, parasoll och kanske vågbad igen.

Hur jag mår? Fortfarande tom. Jaghar gjort en fasansfull upptäckt. Jag är rädd för massor av saker. Jag brukade säga att jag bara är rädd för attt de omkring mig ska må dåligt. Det stämmer inte. Jag är rädd för nästan allt.

Eller okej. Jag är inte rädd för att den här veckan kommer att innebära en hud ständigt klibbig och ibland också toppad med sandkorn. Men jag gillar det inte.