Det känns iofs väldigt ovärt att vi betalade för havsutsikt, eller att vi egentligen betalade någonting för resan till Grekland. Man fick välja, ville man åka eller inte. Jag valde att åka. Och jag åkte själv.

Nu sitter jag på en balkong mot havet. Uppskattar 15 procent av synfältet till andra färger än blått. Lite grönt och lite vitt och en gnutta brunt. Åt andra hållet är allt mest brunt.

På vägen från flygplatsen (och till också egentligen men jag sov bort mesta tiden) var jag livrädd eftersom vägen var brant och kurvig och det gick fort och många åker skyddslösa på mopeder. Sånt man gör på semestern!

Anlände med en tomhet i kroppen. Den båstår, även om jag äntligen, efter ungefär 12 timmar åtminstone stoppat något i matsäcken efter ett besök i kvartersbutiken.

Att åka själv hit är något av det modigaste jag gjort. I min familj har man inte rest någonstans. Jag har iofs rest en del på senare år, men inte riktigt så här själv.

Stranden ligger precis nedanför hotellet och jag dåsade bort eftermiddagen där. Läste en bok. Under parasoll, i tunna kläder och med feta lager av det starkaste solskyddet. Finns risk att det blir som min mamma trodde, att jag kommer hem vitare än innan. Det gör inget. Man får cancer och rynkor av sol. Fascinerande med en man som låg timtal mitt i solen på sin solbädd och verkligen personifierade begreppet ”lapa sol”. Han hade en djupbrun färg, som även den någon gång måste ha börjat som grisskär, för han hade inte turen att födas med fäscha pigment.

det är han och jag egentligen. Två blekfisar, men han kamouflerar det väl.

Hotellet är helt okej. Drog efter andan av lättnad när jag såg vilka hotell andra fick hoppa av vid. Men lite undrar man. varför har de rumslås som påminner om taffliga dagbokslås? Eller helt otätade hål i duschen efter att ha dragit om rör. Skönt att komma från landet Bror Duktig.

Middagen just i dag blev en maffig mix av Babybels, konserverad frukt, chokladpudding och körsbärsfestis. En Kajsa Varg-variant helt enkelt.

Planen är att jag ska träna på att göra ingenting. Den här utsikten hjälper till. det är något med vatten (och eld) som fascinerar trots att inget händer. Jag ska försöka läsa ut de åtta böcker jag tog med, ungefär en om dagen. Jag gläds över nya tider där hotellet har uppkoppling och jag har en dator och vänner ungefär 250 mil norrut som jag kan ha koll på.

Jag kan inte säga att det är roligt. Men jag är nöjd över mig själv att jag vågade åka.