I dag gjorde jag en ytterst liten tvåtimmarsinsats för UNF utanför rockfestivalen som pågår i Gävle. Klättervägg, spaceball och så.

Av säkerhetsskäl så är det rimligt att inte berusade människor får göra grejerna. Och det finns rätt många som blåser noll så det finns att göra.

Ett grabbgäng äldre än mig, med obligatoriska bara överkroppar, tatueringar, solbrillor och ölfylla dyker upp. Vill gärna hänga lite, men blir uppenbart provocerade då berusning diskvalificerar dem från spaceballen. Vill gärna läxa upp, berätta. När de ingen vart kommer så slänger en kille ur sig frågan om jag gillar att bli sprutad i ansiktet. Jag upprepar inte.

Vad får ”våra kultiverade, svenska män” att säga en sån sak? Jag blir inte rubbad ur balans, om det var det han hoppades. Bara funderar över varför det generellt är så oerhört provocerande över att några väljer bort alkoholen, men det reageras inte särskilt över det berusade människor väljer att ta sig för.

Att en ofräsch karl uttrycker sig så här till mig är dessutom otroligt lindrigt i förhållande till vad andra berusade tar sig för. Och INGEN INGEN av dem anser att de har alkoholproblem. Vår kultur skickar hela tiden signaler att de är okej, de beter sig ”normalt”.

Att erbjuda spaceball men neka berusade, det däremot är helt jävla förbannat stört. Jag tror det var så de sa.

Bra jobbat UNF Gävle.

För att liksom flyta in tog jag på mig mitt nitararmband som jag fick till en Iron Maiden-konsert. Mitt livs garanterat enda. Men det har vari uttlånat en gång. Ullie behövde när hon (också) tvingades med på en dito.