Jag läser på hög bunkrade tidsskrifter riktade till damer. Ett av repotagen utgörs av att ett par skriver om olika ämnen som de behöver hantera eftersom de har olika inställning.

Det kändes väldigt skönt att dela ett av problemen. Olika syn på umgänget med varandras släkt Texten var väl inte hundra procent applicerbar. Den var lite för fokuserad på högtider.

Det är jag som är den hopplösa individualisten. Som vill bestämma själv. Som inte vill tvingas till saker bara för ”man gör så”, ”det är normalt”, ”det förväntas”. Så skönt att det finns fler som jag. Markus kanske kan glädjas över att inte bara han har en tjej som vill bestämma själv.

Jag har nu dragit ur delen av artikeln som handlade om det här så han kan få läsa lite själv. Och lugnas av att det finns fler som vi. Som vill göra olika saker. Då kan det ju inte vara onormalt!