Till andra människors ilska har jag som bekant en del orimligt starka känslor kring namn när jag hatar matchningsnamn och modenamn.

I helgen insåg jag att jag på min mors sida av släkten (både mormors och morfars) har en mix av Anna, Anders och Karin. Dessutom prickas samtliga dessa tre in i en charmig syskonskara. På ett ställe heter varannan generation Anna …  Och att döpa barn till samma sak som ens syskon heter är inget hinder (om det är Anna, Karin eller Anders då antar jag)

Så skoj, så skoj.

Uppdatering efter ledsna SMS från moster (Karin): ingenstans skriver jag eller tycker att själva namnen är fula. Och inte heller är begreppet sörjan jag använde från början någon annat än att ”alla” heter samma sak. Människorna är fina. Det är självklart. Men jag byter ut det då, eftersom det inte var så självklart.