Om abort

I morse tittade jag på nyhetsinslaget om kristdemokraten i Västra Götaland som pratade om att KD måste bevaka KDs värderingar. I det har hon rätt, för jag tänker inte göra det.

Ett av hennes förslag var att inhemska adoptionsbyråer skulle instiftas för att kvinnor skulle ”slippa” göra abort och istället välja att föda barnet och adoptera bort det. Enligt henne fanns inga svenska adoptioner. Det gör det visst …

Istället talade hon om svenskar som ”importerade” utländska barn. Som om det i sak vore något dåligt.

Det finns så mycket i det här … Jag tycker genuint illa om antydningen att det här vore någn slags winwin-situation där barnlösa par kan få barn, och kvinnor inte behöver göra abort.

Jag TROR att en kvinna som blir gravid utan att det var tänkt så och inte vill ha barnet, mycket sällan har en önskan om att genomföra graviditeten och lämna bort barnet, att det skulle kännas bättre.

Jag tycker heller inte att barn är en rättighet, som om de vore en pryl man har rätt att ”skaffa”.

I Sverige genomförs ungefär (knappt enligt de siffror jag hittar) 40 000 aborter per år.

Beroende på hur man ser på det ofödda barnet ser man nog olika på hur barnperspektivet är. Jag undrar hur KD politikern resonerar kring det.  

Ett barn som är fött ska alltid, alltid ha det bästa. No doubt. Ändå är det så att många barn som inte kan bo hos sina biologiska föräldrar mår dåligt. Många mår givetvis också bra, men det är ett trauma att ha blivit bortvald. Många utlandsadopterade har många obesvarade frågor, vilket forskningen visar.