De närmaste religiösa känslorna jag får är när jag är med mina vänner.

I tider av prövning, som nu, dyker vänliga själar upp från alla hörn. SMSar och ringer för att kolla om jag är okej. Har nog inte fått så här många SMS på en helg någonsin.

I dag har jag varit omgiven av vänner precis hela tiden. Som har vridit och vänt med mig. Så att bilden klarat en aning.

Och nu, hemkommen sena natta, har jag ont i magen för att jag skrattat sådär hysteriskt mycket så att tårarna runnit och det krampat i halsen.

Annars är strategin att vara vaken tills jag verkligen är bombis på att jag somnar när jag släcker och sover helst tills klockan ringer. Vill inte vakna på natten och börja fundera. Det räckte med halvtimmen i morse. Eller igår morse om man ska vara noga med dygnsskiftningar.