Ett typexempel

I går tog jag med mig Ellinor på en föreläsning om jämlikhet, arrangerat bland annat av vår tankesmedja, men det var internationell stil på det hela.

Först pratade de tre föredragande sina 20 minuter var. Helt okej och intressant. Sedan brakar det loss, under den så kallade ”frågestunden”. Idel äldre män som verkligen inte frågar utan istället tar tillfället i akt att hålla egna små föredrag och betraktelser på ämnet. Som tar lång, lång tid.

Något dör inombords och jag ville bara bort.