Jag bor på ett hotell med den här utsikten. Högst upp på hörnet med en stor balkong. Det är najs, men lite kallt att sitta på längre stund. Särskilt så här på kvällen då ingen sol synes.

Men förut satt jag på balkongen och åt den här påskbakelsen. Fin!

Jag läste också några av alla de tidningar som kommer till mig i riksdagen. Sveriges natur är särskilt bra.

Rummet är absolut okejsnyggt. Det är fräschare än fastigheten det ligger i. Fondvägg var nytt och stort en gång. En gigantisk spegel.

Vi var klara strax efter klockan 17 på kongresscentret (damn good, och då har jag sett ett antal) så jag gick till hotellet och hängde lite. Kom just tillbaka efter att ha varit på bion och kollat Hur många lingon finns det i skogen. Helt okej film. Vanna Rosenberg är skön.

Fick kramp i magen av hälsingebilderna och ville bara åka hemhem. Lägga nävarna mot en lavägg och andas in. promenera lite senare på kvällen när dimmorna lägger sig i dalgången och alla färger blir dova. Fan. Det är så fint att jag vill gråta.

Och så längtade jag hem till min stad som också var med i filmen. Jag ville gärna berätta för den fulla salongen ”Jag bor precis bredvid där”, men avstod. Varje steg i Gävle är en fröjd. Jag är lyckligt lottad!

Men just i natt är jag i Västerås. Det är ett bra alternativ. Men inte Norrala precis.