Jag har inte slösat liv på bakfylla. Men i dag inbillar jag mig att jag lite anar hur det kan kännas. Vaknade med klibbiga ögon och förstod egentligen intee varför jag måste vara vaken. Efter en kongressfest som jag ger två av fem.

Precis hela dagen har jag varit seg och jag har känt att det finns stora frågetecken kring min existens.

Då har jag ändå haft mycket trevligt eftersom jag varit i Nyköping hos Ullie, ihop med Elin och Greta. Inget kan toppa det sällskapet.

Bröt nästan ihop på tåget hem med fetinghuvudvärken. Nu skulle jag kunna sova och ladda inför i morgon. Men det går också att vara uppe. Men snart ska jag domna bort. I morgon är en annan dag.