Varför är jag så galet trött när jag kommer hem på torsdagar efter tre dagar i Stockholm och riksdagen? Svaret skulle kunna vara att varje dag känns som tre dagar eftersom det från morgon till kväll händer saker i ett. Går ständigt från det ena till det andra och ibland känns det snuttifierat. Hjärnan måste bearbeta massor och kunna ställa om snabbt.

Vad har jag gjort i dag. Upp 07.00. Kontoret och finslipade inlägget. 09.00-12.00 satt jag i plenisalen och lyssnade på och deltog i debatten om datalagringdirektivet. Därpå följde mejlhantering och en lunch på stan, med telefonsamtal. Möte med utskottsgruppen, votering, läsa dokument och så ta mig till Nacka. Jag och två kamrater träffade Kurdiska Rådet och firade Newroz, nyår. Kurdiska vänner från Gävle var också på plats.

22.30 landade jag i mitt rum och nu ska jag lyssna på mitt inlägg. Som min mamma kommenterade på detta helt opartiska sätt i ett SMS:

”Fy 17 vad bra du var. Tydligt. Bra takt. Tittade upp när det ska göras. Varken saktfärdig eller forcerad som kvinnan innan dig. Lyssnade inte så noga på innehållet för jag var upptagen av framförandet. Enastående. Kram”

Inte riktigt säker på att jag lever upp till det.