En sköning undrade varför jag sällan skriver elaka saker om matchningsnamn eller registreringsskyltar på barnvagnar längre.

Folk tar åt sig som fan  och tror att jag hatar själva barnet som råkar få modenamnet eller matchningsnamnet. Kan inte skilja fenomen från person så att säga.  Några av mina nyvunna vänner har sett samma fenomen och kallar det för ”konceptfamiljer”. Att man bygger en grupp och inte egna individer. Det är alltså så utbrett att begreppen är flera.

Jag är fullt upptagen med att irrritera mig på saker i min nära omgivning och då fokuserar jag hårt på det. Så jag är fortfarande arg ungefär femton gånger om dagen. Senast i morse när stackars M erbjuder sig att köra mig, fast han vet att jag inte vill ”bli körd” någonstans. Innan det upprepade gånger under Debatt mellan 22 och 22.45 igår kväll. Ett gäng MÄN som på riktigt verkar stå för sådant som borde räknas som skämt.

En annan grej jag blev arg på igår är mina kontakter på facebook som förfasas över kylan ute. Ta på en mössa. Du bor i Sverige. Fatta och förstå (citat Sara)!

Det bästa vore givetvis om jag inte blev arg över banala ting. Jag kan inte göra något åt det. Tror jag. Jag har försökt men det bubblar bara. och en sak som också gör mig arg är min motsats, de som borde bli arg över saker men är likgiltiga. Aldrig tänker utanför soffan. Jag menar det inte på riktigt, men ibland tänker jag att vi har det för bra i Sverige. När man inte längre vill kämpa för att få det ännu bättre. Nöjd med soffa, TV och chips.

Några som inte är likgiltiga utan är beredda att slåss för en bättre värld just nu är folket i Libyen. Kram!