Jag gissade av författare och baksida att det här skulle vara en totalt ospännanade bok. Man och kvinna med tidigare familjer i bagaget möts och fattar tycka. Lite bumpar på vägen men totalt lyckligt på slutet, naturligtvis med en oväntad med så älskad skrikunge (så man vet att det är bra enligt norm liksom).

Den gav mig ingenting mer än en irritation över att jag inte blev det minsta överraskad eller behövde tänka på någonting. Men jag läser ändå. Jag får skylla mig själv. Å andra sidan tog det inte så lång stund. Som en biofilm i tid ungefär.