Jag har förstått att många ser ju julklappar som om det vore det värsta som kunde hända. Att julklappsbyte är ett straff för något. Många vuxna säger att det inte är någon idé att ge till andra vuxna. Kanske är det sanning. Jag hör att man säger så för att man inte har fantasin att tänka ut nåt.

Jag tycker det är kanonkul att ge julklappar. Till vuxna också. Att klura ut något, eller under året ha hörsammat en önskan de kanske inte ens visste att de gjorde, och se den glada minen när paketet öppnas. Faktiskt ännu roligare än till barn som mest har siktet inställt på nästa paket.

Att ge klappar till människor som står en nära och som man tycker om kan ju inte rimligtvis vara en belastning. Om man känner dom vet man ju vad som är den perfekta julklappen och då vill man ju gärna leverera. Det handlar inte om pengar. Jag tyckte det var kul när jag levde på studiebidrag också även om jobb gör att man kan guldkanta lite mer.

Jag tycker verkligen om att köpa julklappar till mina vuxna systrar. Och jag vet att de hittar på roliga saker till mig. och jag tycker det är jättekul! Kanske har vi samma typ av fantasi.

Att få eller ge klappar till folk man inte känner, det kan lika gärna vara. Det märks direkt när man får nåt som inte precis matchar. Ingen otacksamt i det, men det fyller ingen funktion alls.

Julklapparna kan däremot bli en enorm svårighet om det är så att man inte har ekonomin och känner att man skulle vilja ge sina barn något mer än vad som faktiskt är möjligt.