I partiledardebatten sade Åkesson (SD) att Sverige ligger i topp i våldtäktsstatistiken. Beror det på hur antalet ser ut eller att de utsatta ens får anmäla det i Sverige? Facebookade och en godtemplarvän (borde kalla varandra godtemplare oftare) länkade till en artikel hos Brottsförebyggande rådet.

En bärande del i artikeln:

För det första har vi i Sverige en påtagligt vid juridisk definition av vad som är våldtäkt. Det gör att fler gärningar i Sverige bedöms och registreras som våldtäkt än i flertalet andra länder. För det andra lägger vi i Sverige på ett mycket tidigt stadium i processen ner ovanligt mycket arbete på att registrera alla fall som kan misstänkas vara våldtäkt, vilket gör att vi även räknar med fall som senare visade sig vara något annat sexualbrott, inget brott alls osv. Vi registrerar också alla enskilda gärningar, inte bara det senaste tillfället eller huvudbrottet. I många andra länder väntar man och sorterar bort många fall från statistiken, för att de inte har valt lika ambitiösa system för att registrera brott och skapa statistik som vi.

Mona har snart betat av samtliga övriga partiledare i den här partiledardebatten.

Nyss berättade hon för Hägglund att i ett socialdemokratiskt samhälle ska ingen kvinna behöva välja mellan att skaffa familj eller att skaffa jobb och utbildning. därför har vi byggt en fördelaktig föräldraförsäkring (prova att vara förälder i USA eller Italien) och väl uppbyggd barnomsorg.

Ja, vi har gjort mycket, men vi måste fortsätta arbetet för jämställdhet. En kille som får barn avancerar enligt undersökningar på jobbet och i lönelistorna. En tjej gör det inte.

Jag undrar till exempel hur kul det är att vara mamma till Stefano Catenacci, kökschef på Operakällaren. I min facktidning Chef intervjuades han för ett tag sedan och det har malt i mitt huvud sedan dess. Jag citerar:

Du har fyra barn, hinner du träffa dem?
»Det blir inte så mycket av det, framför allt ses vi på söndagar och morgnar. När jag kommer hem på kvällen sover de minsta redan. Min femåring brukar ringa och gråta ibland och säga att han saknar mig. Det är jättejobbigt så klart. Men om man ska bli en framgångsrik kökschef måste man offra någonting.«

Hoppas hoppas att hon tycker det är kul och att de var överens om fördelningen. Och att han betalar in pensionspengar för att kompensera henne för den tid hon inte har jobbat. Sonen verkar inte tycka det är så lattjo.

Precis som jag var käckt porträtterade som ny riksdagsledamot i AB i går är det i dag Margareta Sandstedts tur. Hon har varit Sverigedemokrat i sex år och fick upp ögonen för politiken under tiden hon arbetstränade.

Det framgår i artikeln att Margareta inte verkar ha jobbat särskilt mycket alls. tittar man på hennes inkomst på valpejl.se var den omkring 150 000 kronor både 08 och 09. Om jag minns rätt.

Det verkar inte ha varit så roligt att varit Margareta. Sjuk länge perioder, svårt att få jobb, ung och ensam med barn. Man kan tänka sig att hon varit i behov av sina medmänniskors hjälp, genom att få försörjning när hon inte kunnat försörja sig själv. Jag hoppas hon mår bättre nu!

Jag tycker det är bra att vi hjälps åt på det sättet. Jag har inget emot att mina pengar har gått åt till att sttta upp Margaretas liv.

Men jag tycker det är anmärkningsvärt osnyggt att själv ha varit i utsatta situationer, men sedan inte vilja hjälpa och stötta andra i behov av det.

Margareta fick också fakta kopplat till sin artikel eftersom hon slängde sig med osanna siffror.

Maud står i kammaren och säger till Mona att hon inte förstår varför inte kvinnor ska kunna driva företag på samma villkor som männen.

Jag vet inte riktigt vad det är Maud menar … det handlar som jag förstår om att RUT-avdragen ska finnas kvar och att utförsäljningen av omvårdnad ska fortsätta.

Det Maud per automatik säger är att kvinnor ska städa, vårda och att deras män hemma inte ska behöva ta något ansvar för de egna barnen och det egna hemmet, eftersom de då kan köpa den hemhjälpen. (vem städar åt städhjälpen by the way?).

Maud tycker vi ska stå på kvinnors sida! Det gör vi först när vi inte vallar in kvinnor i särskilda jobb och ökad ojämställdhet i hemmen.

Det är jättebra. Minns nu att partibeteckningar skrivs med versaler. Det är också roligt att språkvårdaren skriver ”Well, nu är vi där!”

I morse åkte jag till Stockholm för att åka hem strax efter lunch. Då hann jag gå en kurs i riksdagens resesystem, gå igenom posten och äta lunch med Linda.

I eftermiddag/kvällskvist har det varit lokalt politiskt arbete. Och nu är jag nöjd!

Enligt uppgift ska det finnas en blåbärspaj i kylen.

Här kan du läsa dagens artikel i Arbetarbladet.

Solvalla har bjudit in mig (som riksdagsledamot) till en helkväll. Jag säger nej tack!

Det här är mannen som hävdar: För det kan faktiskt vara så att anledningen till att vi har fler manliga än kvinnliga riksdagsledamöter, håll i er nu, är att våra manliga riksdagskandidater faktiskt är bättre lämpade som ledamöter än de kvinnliga kandidater vi har.

Här kan du läsa hans debattartikel på politikerbloggen. Elias är centerpartist.

Läs artikeln.