En av de sju dödssynderna.

I dag har jag haft en sådan där aha-upplevelse, när man plötsligt har ord för det som varit framför ögonen på en väldigt länge. Min erfarenhet är att när någon talar illa om en person, med huvudpoängen att den inte tycker om den av något skäl, finns det ofta någon som säger att det handlar om avundsjuka. Att den skulle ha något som man själv inte har. Jag har aldrig förstått det där.

De personer som jag av olika skäl inte har på min gillalista alternativt helt neutrallista har INGENTING som jag avundas. Ingenting. Skälen härrör främst till
1. de gör sig dummare än vad de är  
2. de beter sig illa mot eller utnyttjar andra människor 
3. de tar inget ansvar

INGEN av de jag mer eller mindre ogillar har ett endaste dugg jag skulle vilja ha från dom.

Motsvarande gäller också, de som inte gillar mig, inte tror jag att de inte gör det för att de skulle var avundsjuka på mig i någon aspekt. Oh no! De tycker jag är störig helt enkelt. Jobbig för att jag tycker saker som provocerar dem, oftast.

Sådant jag avundas (trots dödssynden i det) är
1. en eller flera fina hundar
2. ett charmigt hus på på landsbygden
3. de som vet exakt hur de vill leva sitt liv

Det är som sakerna. Det är sådant jag är avundsjuk på. För den händelse jag ogillar någon beror det endast på deras beteende.