Utdrag ut Bengt Göranssons ganska nya bok ”Tankar om politik”:

I dagens samhälle har friheten som begrepp allt oftare ersatts av valfrihet. De båda begreppen förutsätts vara synonyma, vilket de inte är. Valfrihet, ett begrepp som betecknar möjligheten att välja i ett utbud som tillhandahålles av andra, har fått ersätta det vidare begreppet frihet, som är den enskildes möjlighet att fritt röra sig över vida fält, att på egen hand söka sina livsmål. Valfriheten privatiserar; jag väljer för mig, du för dig, och om du väljer fel är det dinensak. Friheten är däremot oändlig och har bara en enda men mycket viktig begränsning: man får inte hindra andra att röra sig på samma fält som jag.

Friheten kommer därför att i motsats till valfriheten socialisera, den förutsätter gemenskap, respekt för andra och blir inte möjlig i ojämlika samhällen. Och just detta får som konsekvens att den frie alltid tvingas ta hänsyn till sina medmänniskors rätt till samma frihet, och i ett samhälle som ska omfatta fler än en kan man bara sällan få sin egen vilja förverkligad fullt ut. Att lära sig förlora – så kan man formulera frihetens yttersta villkor, det som gör verklig frihet möjlig.