Mikael Wiehe ligger i fejd med Sverigedemokraterna. Alltså inte bara sedvanligt ideologiskt, utan högst konkret. SD nallade Wiehes ”Flickan och kråkan”, skrev om en vers för att den bättre skulle passa SD:s storsvenska åsikter, och framförd…e den vid valmötet i Sölvesborg. Helt givet blir Wiehe förbannad och ryter till i ett pressutskick: ”Jag är arg och upprörd och har självfallet inte blivit tillfrågad eller gett mitt tillstånd.
Sverigedemokraterna, med främlingsfientlighet som enda egentliga punkt på sitt program, är det parti som står längst ifrån mina egna politiska uppfattningar.” SD:s pressekretetare Erik Almqvist kan för sitt liv inte förstå varför Wiehe blir så arg. ”Att någon med så stark vänsterbakgrund inte kan dela med sig är konstigt” säger Almqvist och fortsätter: ”Vi vill ju inte heller förknippas med honom och vad han står för.” Tankevurporna är rejäla som saltomortaler – om man inte vill förknippas med Wiehe, varför då använda sig av hans låtar?
Nåja, Almqvist resonerar som den sverigedemokrat han är; med samma sorts felgängade logik som utmärker SD:s själva politik. Jag brukar inte citera Bert Karlsson, men i detta fall är det passande: ”Jag vill inte påstå att han är dum, han har bara lite otur när han tänker.”