Äntligen en riktigt viktig fråga i Magdalena Ribbings spalt.

Del av frågan: Vänner till mig, som har barn stora nog att tala själva, säger alltid när det är dags att säga hej då att ge xx en kram nu till sina barn. Vi vuxna kramas hej då vi är nära vänner, men barnen känner inte mig lika bra. Jag blir illa till mods när jag ibland ser deras blyghet inför kommande fysisk beröring. Jag tänker att om barnen vill krama mig så gör dem det utan påtryckningar.

Del av svar: Du har helt rätt och jag har precis samma uppfattning som du. I min bok “Bra att veta för alla unga” har jag särskilt noga understrukit att inga barn ska tvingas till kramar och att de själva absolut måste få säga nej därtill.

Det är precis så jag känner. Tycker det är obehagligt när äldre tvingar sig på barn med kramar och pussar, fast det syns lång väg att de inte vill. Det är väl menat, men det är inget kul. Har inte alla själv varit små och vet det?