Klockan tolv öppnade affärerna och då ville jag vara först in. Det gick ganska bra. Satt på nya bänkarna utanför Filmstaden och väntade. Kikade på vårt nya torg. Jag gillar rostdetaljerna.

Och se på den här bilden. Här ser jag tydligt att jag flinar likadang som mamma. Det betyder att min mammas gener är skyldig till att jag har de här små läpparna. Trist.

För övrigt klurar jag på hur jag ska få tid att färga och klippa håret som nu är en smärra katastrof. I ett i-land.